Miljöministern har i alla fall fått dumstruten ordentligt påsatt ... medan Eskil trycker i grytet, där han i lugn och ro kan planera för framtiden. Alfahonan är ju påskjuten och ifrågasatt som ledare, och det är taktiskt oklokt att välja sida innan man anar utgången av striden. Ännu är det bara gamla kämpar som Eva och Solveig som vågar utmana ... och det i den känsliga kärnkraftsfrågan.
"Verklighetens folk" har samlats i Jönköping för att förbereda sin exodus från landets parlament. Domedagspredikanten Göran H manar till strid ... men sällan har intresset varit lägre för dessa moralkakor som serverats i tusentals år. Nu står hoppet till den äldre generationen, som helt naturligt börjar frukta "Alliansens" ättestupa och livet därefter.
Nåja ... det finns ju alternativ ... Landsbygdsdemokraterna värnar demokrati och utveckling ... och Sverigedemokraterna betonar social rättvisa.
Behövs verkligen alla dessa högerextrema rörelser?
Sammantaget finns ett stort folkligt stöd ... var femte väljare skulle rösta högerextremt om det bara fanns ett parti. Ett dream-team vore naturligtvis välformulerade Muhamed Omar och den folklige och karismatiske Jimmie Åkesson. Visst finns vissa åsiktskillnader ... men för ett högre mål så ... politik är ju att göra det omöjliga möjligt.
Det är befriande att höra Lars Ohly i Ekots lördagsintervju ... där han lugnt och metodiskt förklarar det självklara.
Att kriget i Afganistan inte kan vinnas med väpnad trupp, att det isländska folket rimligen inte skall behöva betala för några få finansatleters krumsprång och att statens huvuduppgift är att skydda dom som behöver stöd och hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar