Igår träffade jag av en händelse en affärsman, X, mitt ute i ödemarken ... en medelålders man som för ett år sedan titulerades "finansman" i tabloiden. Klubbmästare i Logen och allt det andra ...
Belåning och en ovilja att sälja verksamheter till "vrakpris", har på några månader förändrat situationen i grunden ...
Bankerna har varit mycket tuffa, och ställt krav som kan liknas vid en tvångströja. Till och med hunden och hustrun har tagits i pant ...
När det gällde hustrun var det ett lätt val ... hon hade i takt med finanskrisen blivit avvisande och tråkig, och vårdade inte längre sitt utseende ... Det började med att den litauiske stalldrängen fick åka hem ... och sedan fick hon "göra allting själv", som hon uttryckte det hela.
Med hunden var det en helt annan sak ... hans bästa vän, den ende som riktigt förstod ... en varelse som var alltigenom god.
När jag såg honom sitta på en stubbe med hagelbössan blev jag alldeles kall ... men jag hade fel. Han var full av livslust ... eller vad man nu skall kalla det.
Som jag förstod det hela var en stackars harpalt ytterst ansvarig för Lehman Brothers missöde, och för hans räkning var det nu laddat med grova hagel. Och det var verkligen ett drev på gång ...
Men ut ur buskarna kom inte en jakthund ... det var ungdomsvännen Allan, entreprenör men numera degraderad till grävmaskinist, som flämtande återvände utan hare.
Allan var också ledsen ... han brukar varje år tillbringa två vintermånader i Thailand, men nu håller han värmen med vedhuggning.
Som tur var hade jag en flaska konjak i ryggsäcken ... sprit dövar tillfälligt, och en ordentlig brasa har också en lugnande inverkan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar